söndag 26 juni 2011

Jay Hawkins blir "Screaming"


1958 var det inte självklart att man hade koll på alla nya musiktrender utan en show var en show för vissa och en trevlig kväll med underhållning. I en teater någonstans i södra USA har man bänkat sig för att se en artist som kom från industristaden Cleveland i nordstaten Ohio.
Hur spännande kan en Yankee vara?

Ljuset dämpas, ridån går upp och en tung, sökande musik ackompanjerar sex män som bär in en kista.
En obehaglig känsla sprider sig i lokalen.

Kistan sätts ner och männen går ut. En stund står bara kistan på scenen till många åskådares förundran.
Sedan slår en man med en benbit under näsan sönder locket och vrålar på ett vansinnigt sätt.

Skallen heter Henry.

Publiken skriker och den nervösaste hälften av dem börjar springa mot utgången. Då ramlar plötsligt en flock av vad som senare skall identifieras som resårband ner över dem medan grabbar på balkongen säger "mask, mask, mask..". Nu står ett gäng människor och skriker mitt i teatern, musiken stegras och galningen i kistan vrålar som inget man hört förut.

Voodoo? Trolldom? Hädelse och smädelse!

Publiken har precis upplevt en koncert med Jay Hawkins.



Året innan hade Hawkins blivit inbjuden att uppträda på Alan Freeds julshow. Alan sa till Jay: "Jay, jag vill starta showen med en smäll och jag vill att du skall ligga i en kista och sjunga."
Jay svarade "Vem jag? Glöm det!"
Alan lade upp en hundradollarsedel på bordet. Jay skakade på huvudet.
Alan tog upp hundring nummer två och kände Jay tveka. När den tredje hundringen träffade bordet sa Jay "Visa mig kistan!".



Nu hade inte Alan bett vem som helst, som Pat Boone, att sjunga i en kista. Jay hade en hit som inte var som andra hittar. Den hette "I put a spell on you" och var en vild och galen inspelning som gjordes på ett ovanligt sätt och fick Bing Crosby-trogna radiolyssnare att ringa in och kräva att skivan bannlystes.



Den 12 september 1956 samlades Jay och hans band i studion för att spela in "Spell". Producenten Arnold Maxin från Columbia Records (Jay var signad på dotterbolaget OkeH) ville inte som Jay. Jay tyckte att "Spell" var en vacker kärleksballad, Arnold ville göra en galen låt och gick ut och kom tillbaka med en låda Muscatel och mängder av grillad kyckling.
Några timmar senare var festen igång på allvar och Arnie bad gänget spela in låten på nytt. Alla var rådragna. Ljudkillen var packad. Saxspelaren hade svårt att få munstycket till läpparna och Jay själv kom inte ihåg efteråt vad han hade gjort.


Men "I put a spell on you" blev starten på en ny image för Jay och föreställningar som den i början av artikeln blev hans kännetecken. Inför en spelning på Apollo theatre fick han dock problem. Kisttillverkarnas branschförbund såg till att han inte längre kunde hyra kistor för sina spelningar och han var tvungen att köpa en kista för $850. The Drifters fick äran att vara kistbärare och när de satte ner kistan hände det som inte fick hända. Någon hade tryckt till locket så det inte gick att öppna!
Jay fick andnöd och panik och lyckades välta ner kistan så den gick sönder. Han slog sig ut ur den rasande över The Drifters, skrek obsceniteter och hot och jagade dem ut ur teatern.
Aldrig en tråkig stund...



Men Jay hade andra ambitioner som ung. Han ville bli operasångare eller boxare men kom aldrig så långt. En koreansk granat avslutade hans karriär i US Airforce. Väl hemma igen började han spela på barer. Han sjöng inte så bra men det skulle ändras när han kom till ett samhälle vid namn Nitro i West Virginia. När han slutat spela närmar sig en kvinna som Jay har beskrivit som gigantiskt fet. Hon hade jagat ner Black & White och Jack Daniels hela kvällen och var jätteglad.

Hon kom fram till Jay med ett tips på hur han skulle kunna låta bättre.
Hon sa :"Scream, baby" Scream Jay!!".
Och Jay tog tacksamt emot rådet. Han var glad. Han hade precis kommit på vad han skulle kalla sig.

"Screaming" Jay Hawkins!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar